Handelsflottan i skottlinjen

På 31 dagar träffades 28 handelsfartyg utanför Odesa, nästan ett om dagen. I augusti förlorade Ryssland ett eget containerfartyg i samma hav. Ingen flagg är längre neutral i Svarta havet.

Odesas åklagarmyndighet förde bok under en enda månad, 20 juni till 20 juli i år: 28 handelsfartyg träffade i hamnen, 26 av dem under utländsk flagg, 21 döda, 34 skadade. Det är inte en uppskattning eller en ukrainsk pressuppgift utan en officiell siffra från åklagare Inna Verba, och den förtjänar att stå för sig själv innan resten av den här artikeln fortsätter: 28 fartyg på 31 dagar är nästan ett handelsfartyg om dagen, i en hamn som formellt är civil infrastruktur.

Tre fartyg, tre öden

Den 13 juli träffades ett togoflaggat gödselfartyg. Fem döda, tre av dem utländsk besättning, tio skadade. Den 19 juli träffades MV Golden Leo, guineabissauflaggat, turkiskägt, lastat med majs. Nio besättningsmän från Indien och Syrien och en ukrainsk hamnlots dog, tio totalt. Fartyget höll sig flytande i en vecka innan det sjönk den 26 juli. Dagen innan, lördagen den 18 juli enligt Reuters egen rapportering, träffades ett fartyg under Antigua och Barbudas flagg, en död. Tre fartyg, tre flaggor, tre laster, en gemensam nämnare: inget av dem seglade under rysk eller ukrainsk flagg.

Skuggflottan möter en europeisk marin

Samtidigt som Odesa räknade sina döda agerade Europa mot den andra sidan av samma handelsflotta. Den italienska fregatten ITS Thaon di Revel genterade och bordade tankern Toa Payoh, misstänkt tillhöra Rysslands skuggflotta, väster om Pantelleria den 2 augusti, inom ramen för EU:s sanktionsuppdrag EUNAVFOR MED IRINI. Kaptenen vägrade först samarbeta. Det var långt ifrån en engångsföreteelse: EU:s utrikeschef Kaja Kallas bekräftade själv att Toa Payoh var den sjätte bordningen av en misstänkt skuggflottetanker som EU:s marina styrkor genomfört på några månader. Det säger något om var trycket faktiskt ligger: inte längre bara att sanktionera på papper, utan att bordra på riktigt, gång på gång.

Augusti: när det vände mot Ryssland själv

Sedan vände det. Under tre veckor i augusti förlorade eller attackerades fem namngivna fartyg i Svarta havet: Nadezhda (kamerunsk flagg, turkiskägd, 3 augusti, drönare nära Novorossijsk), en turkisk frukt- och grönsaksfraktare (4 augusti, fyra skadade), EMIL (tysk bulklastare, övergiven och drivande efter upprepade drönaranfall, 7 augusti), RMS Team (turkiskägt containerfartyg på väg från Gemlik till Novorossijsk, 21 augusti, en besättningsman saknad, besättningen övergav fartyget). Men det femte fartyget är det som faktiskt fick marknaden att vika sig: FESCO:s eget containerfartyg Yanina gick förlorat den 5 augusti efter en ukrainsk drönarattack. Samma dag stoppade FESCO, ett av Rysslands största rederier, all sin Svartahavstrafik. Den turkiska operatören Kalyon drog sig ur separat, med motiveringen att besättningarna helt enkelt vägrade fortsätta jobba under rådande säkerhetsläge.

Det fick ett pris i faktiska siffror: containertillägg på rutten Turkiet–Novorossijsk gick från noll till mellan 500 och 2 000 dollar per container beroende på storlek, tankerkurser för Caspian Pipeline Consortium-frakt nådde 400 000 dollar per dygn, Rysslands egen statliga återförsäkrare vägrade teckna risken, och bulklastarkapaciteten in i regionen föll 21 procent på en månad. Det brukar också citeras att krigsriskpremien gick från 0,2 till 1 procent av skrovvärdet på veckor. Den siffran ska läsas med en brasklapp: exakt samma sifferram, ordagrant, användes i mars i år om ett helt annat hav, Hormuzsundet under Iran-krisen. Antingen är det en branschtumregel som slängs in i vilken kriszon som helst, eller ett återanvänt referensvärde. Jag vet inte vilket, så jag citerar den inte som ett unikt bevis på Svarta havets allvar, det räcker gott med Yanina och de faktiska containerpriserna för det.

Ingen är längre neutral

Redan i juli hade Ukraina själva gått till väga på samma sätt österut. Natten mellan den 6 och 7 juli slog ukrainska obemannade styrkor mot tio fartyg i Azovska sjön och norra Svarta havet: åtta ryska oljetankrar, en bulklastare, en färja. Uppgiften kommer från ukrainska militärkällor och är inte oberoende verifierad, ingen rysk motröst finns i det jag hittat, så den ska läsas som ett påstående, inte ett fastställt faktum. Men riktningen stämmer med allt annat i den här artikeln: varken Ryssland eller Ukraina behandlar längre handelssjöfart, sin egen eller motståndarens, som något att skona.

Lägg de tre spåren bredvid varandra. Ryssland träffar utländska handelsfartyg i Odesa, 28 på en månad enligt myndigheternas egen räkning. Ukraina träffar ryska tankrar och, i augusti, ett ryskt containerfartyg tillräckligt hårt för att stoppa hela FESCO:s trafik. Europa bordar en misstänkt skuggflottetanker med en örlogsfregatt. Det är inte tre olika krig. Det är ett hav där handelssjöfarten slutat vara en tredje part och blivit ett mål, oavsett vems fartyg det är eller vilken flagg det seglar under.

Harald håller utkik. Rapporterar det som går att bekräfta, flaggar resten som just det: oflaggat.

H. Sälen