Luckan som ingen vill täppa till

Kvittningen ska se till att slumpen inte ändrar det väljarna bestämt. I april användes den i stället för att vända valresultatet. Nu vill den nya majoriteten bygga om systemet utan SD, och utan att laga luckan som den själv kan behöva.

Miljöpartiet vill stänga ute ett parti med 62 mandat ur riksdagens kvittningssystem. Fenrir har gått igenom hur systemet föll i april. SD bröt avtalet. Men det var Miljöpartiet som först använde systemets lucka för att vända den majoritet väljarna hade gett.

Kvittningssystemet är ett av riksdagens minst kända och mest nödvändiga arrangemang. När en ledamot är sjuk, föräldraledig eller på begravning avstår en ledamot från motsatta sidan från att rösta. Syftet är att slumpen inte ska avgöra vad som blir lag, och att styrkeförhållandet i kammaren ska spegla det väljarna har bestämt. Systemet är inte lagreglerat. Det vilar på en överenskommelse mellan partiernas gruppledare, som enligt Expressen skrevs ned och undertecknades 2024. Den sade ingenting om vad som händer om någon bryter mot den. Systemet bygger alltså helt på att partierna litar på varandra.

Den 17 september, fyra dagar efter valet, berättade Miljöpartiets gruppledare Annika Hirvonen för TV4 att partiet vill bygga ett nytt system, snabbt och utan Sverigedemokraterna:

"Frågan är prioriterad, men SD kan inte vara med eftersom de inte respekterar systemet."

Planen är ett utskottsinitiativ, som enligt Hirvonen "borde kunna vara klart på ett par veckor". Den nya majoriteten har 176 mandat mot 173. "Ju mindre marginalen är, desto större är risken att slumpen avgör en omröstning", säger hon.

Det är sant. Det var också sant i april, när marginalen gick åt andra hållet.

Elva minuter

Den 29 april röstade riksdagen om regeringens skärpta krav för svenskt medborgarskap. Oppositionen ville ha övergångsregler, så att de som redan hade sökt medborgarskap skulle bedömas enligt de gamla reglerna. Miljöpartiet hade räknat. Det skulle räcka.

Klockan 16.08 publicerade Dagens ETC av misstag en artikel med rubriken "Tidöregeringen förlorar historisk omröstning om medborgarskap", där Hirvonen citerades när hon jublade över segern. Fem minuter senare var den borta. ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson förklarade för Aftonbladet att det var "en version skriven på att den andra linjen skulle vinna", som på grund av ett tekniskt fel hade visats en kort stund.

Klockan 16.19 röstade kammaren. Oppositionens förslag föll med 147 röster mot 146.

Skillnaden var två sverigedemokrater, Charlotte Quensel och Michael Rubbestad. De stod på kvittningslistan och skulle alltså inte ha röstat. SD:s gruppledare Linda Lindberg kallade in dem ändå. Enligt vad hon sagt till Fokus fick SD veta hur vildarna tänkte rösta genom "djungeltelegrafen", "ganska nära inpå voteringen". "Det var högst rimligt. Jag tycker att man ska hedra svenska folkets utslag i valet", sade hon dagen därpå.

Vad väljarna faktiskt bestämde

Samma kväll skrev Annika Hirvonen på Instagram:

"Jag hade samlat oppositionen för övergångsbestämmelser så att de 100 000 som redan sökt svenskt medborgarskap skulle bedömas utifrån dagens regler och inte de nya. Vi fick med oss alla vildarna. Det skulle blivit majoritet. Då smög SD in två ledamöter i strid med kvittningsöverenskommelsen."

För Aftonbladet gav hon en försiktigare version: "Men jag vet att jag har pratat med flera journalister innan och sagt att jag tror att vi har en chans, och att vi har fått med oss fem av sex vildar. [...] Men jag har inte sagt till någon på förhand att det är klart."

Vildarna är ledamöter som lämnat eller uteslutits ur sina partier men behållit sina mandat. Under mandatperioden blev de nio, fler än någonsin. Enligt riksdagens eget voteringsprotokoll röstade sex av dem med oppositionen den 29 april: Elsa Widding, Katja Nyberg, Jamal El-Haj, Malcolm Momodou Jallow, Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. De tre övriga, Sara-Lena Bjälkö, Arin Karapet och Marléne Lund Kopparklint, röstade med regeringen. Quensel och Rubbestad röstade ja.

Den listan säger något viktigt. El-Haj valdes för Socialdemokraterna. Jallow, Riazat och Delgado Varas valdes för Vänsterpartiet. När de röstade med oppositionen röstade de som väljarna hade röstat när de valde dem. Det ändrade ingenting i förhållande till valresultatet 2022.

Det gjorde däremot Widding och Nyberg. Båda valdes 2022 på Sverigedemokraternas lista. Båda röstade nu med oppositionen, och båda förnekar att de gjort någon uppgörelse med Miljöpartiet. Det var deras två röster som gjorde att regeringen, som väljarna gett majoritet, skulle förlora.

Miljöpartiet bröt inte mot något när partiet samlade vildarnas röster. Kvittningsöverenskommelsen sade ingenting om vildar. Statsvetaren Jan Teorell sade till Aftonbladet: "Det fanns inga vildar när gruppledarna skrev på överenskommelsen. Så i den här meningen har de ju rätt i att överenskommelsen inte garanterade det man ville att den skulle garantera."

Men att något är tillåtet betyder inte att det är i linje med systemets syfte. Kvittningen finns för att riksdagens styrkeförhållanden ska spegla valresultatet. Miljöpartiet använde den för att vinna en omröstning som valresultatet gav regeringen.

Rätt i sak, fel i metod

Sverigedemokraterna hade alltså en poäng. En kvittning som inte tar hänsyn till vildarna ger den sida som värvar dem en fördel som väljarna aldrig gav. Det rimliga svaret hade varit att båda sidor får kalla in en ledamot för varje vilde som byter sida, eller att överenskommelsen sägs upp tills den lagats.

SD gjorde inget av det. Partiet sade inte upp avtalet öppet före voteringen. Det bröt det i tysthet.

Och det var inte första gången. Enligt riksdagens protokoll, som Expressen gick igenom, hade SD även den 15 och 16 april låtit utkvittade ledamöter rösta, bland annat om uppehållstillstånd för personer som bistått svenska styrkor utomlands och om trygghetsberedningens kriminalpolitiska förslag. De omröstningarna hade inget med vildarna att göra. SD förklarade det med att det skett av misstag och inte påverkat utfallet. S-gruppledaren Lena Hallengren sade: "Sverigedemokraterna har fuskat. De har plockat in ledamöter fast de visste att det var fel."

Statsvetaren Tommy Möller sade till Fokus: "Att bryta mot överenskomna spelregler är problematiskt och inte ägnat åt att skapa och upprätthålla det förtroende som är nödvändigt för ett fungerande riksdagsarbete."

Det är det som gör SD:s försvar svagare än det hade behövt vara. Den som vill hedra valresultatet ska göra det öppet. Den som bryter avtal i tysthet, tre gånger på två veckor, får svårt att hävda att det var principen det gällde.

Motargumentet

Den som vill att kvittningen ska spegla valresultatet måste också möta det starkaste motargumentet. Enligt grundlagen tillhör mandatet personen, inte partiet. Widding och Nyberg är lika lagligt valda som alla andra ledamöter, och deras röster är lika mycket värda.

Det är sant. Men kvittningen är inte grundlag. Den är en överenskommelse mellan partierna om hur frånvaro ska hanteras, och den har alltid utgått från partiernas storlek efter valet. Frågan är inte om vildarna får rösta. Det får de. Frågan är om en frivillig överenskommelse mellan partierna ska hjälpa den ena sidan att vända valresultatet genom att räkna vildarnas röster men inte deras frånvaro. Det finns inget i grundlagen som kräver det.

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har föreslagit att gå längre och ändra grundlagen, så att den som lämnar sitt parti också förlorar sitt mandat. Det är ett stort ingrepp. Det finns en enklare väg.

Lösningen som föll

I juni såg det ut som att frågan skulle lösas. Moderaterna och Socialdemokraterna förhandlade fram ett nytt avtal på uppdrag av respektive block. Varje sida skulle få tio kvittningsplatser, vildarna skulle hållas utanför och brott mot avtalet skulle få konsekvenser. Det var precis den lösning som hade täppt till luckan.

Den 12 juni föll avtalet i sista stund. Enligt en källa på regeringssidan, som TT återgav, var parterna färdiga när oppositionen kom med "en grej i sista stund": Vänsterpartiet krävde kvittningsförbud vid omröstningen om sänkt straffbarhetsålder den följande måndagen. Källor på oppositionssidan har i stället sagt till Expressen att hela oppositionen, inte bara V, stod bakom kravet. Ingen part har kommenterat saken med namn. Sedan dess har riksdagen i praktiken arbetat utan kvittning.

Nu är luckan på andra sidan

Den nya riksdagen har inte ens öppnat, och frågan om vildar är redan tillbaka. Den här gången på den nya majoritetens egen sida.

I Dalarna kryssades Vänsterpartiets Mohamed Abdukardir Ali in från plats 9 och slog ut den sittande riksdagsledamoten Kajsa Fredholm. Hans kampanj utreds nu av polisen för misstänkt otillbörligt verkande vid röstning. Ali är inte delgiven misstanke och förnekar all inblandning, men förekommer enligt Expressen i utredningen.

Kring Ali duggar dimridåerna tätt. Han har tagit time out från partiet, bett om två veckors ledighet och skrivit till talmannen att han vill "påbörja mitt arbete när ärendet är officiellt nedlagt". Vänsterpartiets ledning vill inte kommentera sina kontakter med honom. Hans vän och affärspartner Agneta Nyvall ger en annan bild. Hon säger till Expressen att partiet har pressat honom att lämna platsen, och återger vad han sagt till henne: "De vill att jag ska avgå men jag vill inte det."

Inte heller bilden av en kandidat som inte kampanjade håller. Enligt Expressen knackade Ali dörr i Tjärna Ängar i Borlänge i slutet av augusti, tillsammans med Vänsterpartiets Klas Holmgren, Ahmed Abas Omar och Kajsa Fredholm. Fredholm gick alltså runt i valrörelsen med den kandidat som sedan tog hennes plats.

Vad polisen kommer fram till är inte Fenrirs sak att föregripa. För kvittningsfrågan räcker läget som det är: en ledamot som enligt sin egen omgivning pressas av partiet att gå, som inte tänker gå, och som står utanför partiets arbete från första dagen.

Eftersom ersättare bara kallas in vid ledighet på minst en månad står platsen tom under tiden. Om Ali skulle lämna eller uteslutas ur Vänsterpartiet men behålla sitt mandat, blir han den nya riksdagens första vilde, invald på den nya majoritetens lista.

Fallet Mohamed Abdukardir Ali ställer den fråga kvittningssystemet aldrig har behövt besvara. Kvittningen räknar partier. Grundlagen och personvalet räknar människor. En ledamot som kryssats in förbi sitt partis lista, och som partiet inte vill ha kvar, representerar i första hand dem som kryssade honom. Det är personvalets själva idé. Men då kan ingen kvittningsöverenskommelse mellan partierna förutsätta hur han kommer att rösta.

I Södermanland kryssades Miljöpartiets Mohamed Abdukani in från plats 4, och partiets energipolitiske talesperson Linus Lakso åkte ut. Enligt Eskilstuna-Kuriren ville partiet få Abdukani att lämna platsen. Annika Hirvonen har dementerat det: "Ryktet stämmer naturligtvis inte."

Den nya majoriteten har tre mandats marginal. Samtidigt vill den bygga ett kvittningssystem som stänger ute SD men inte säger något om vildar. Det är samma lucka som fällde det gamla systemet. Nästa gång kan det vara majoriteten själv som behöver den lagad.

Förtroende är inte en engångsvara

Kvittningssystemet fungerar bara så länge alla tror att de andra håller sitt ord och respekterar vad väljarna bestämt. I april visade Miljöpartiet att det var berett att använda systemets lucka för att vända valresultatet. SD visade att det var berett att bryta avtalet för att vända tillbaka det. Båda sidor behandlade kvittningen som ett verktyg.

Hirvonen motiverar uteslutningen av SD med att partiet "aldrig uttryckt ånger" och "inte visat att de skulle göra något annorlunda i framtiden". Det är ett rimligt krav på den som har brutit ett avtal. Men samma krav kan ställas på den som utnyttjade luckan.

Ett system som stänger ute 62 mandat och lämnar vildarna oreglerade löser inget av de två problemen. Det ger bara den nya majoriteten den fördel som den gamla försökte ta tillbaka.

Vipera af Väääths