Alla lämnar spår. Alla.

Femton kandidater strukna. Tio år av dokumenterade sympatier. Noll polisanmälningar. Arnfinn H.X. Dachßon ställer frågan ingen annan ställer.

Det finns ett specifikt illamående som drabbar den som tillbringat ett yrkesliv med att granska bevis. Det uppstår inte när man ser något ont. Det uppstår när man ser något ont som ingen verkar vilja sätta namn på. Den känslan har inte lämnat Arnfinn H.X. Dachßon under den gångna veckan.

Expressen publicerade den 4 juni 2026 resultatet av en genomgång av Vänsterpartiets kandidater inför höstens riksdags- och kommunval. Tidningen hade granskat offentliga inlägg på sociala medier och funnit att 25 kandidater, i kommuner från Staffanstorp till Örebro, öppet sympatiserat med organisationer som EU, Sverige och NATO klassar som terroristorganisationer: Hamas, Hizbollah, al-Qaida och Huthirebellerna. Vissa hade delat material som ifrågasätter Förintelsen. Inom 48 timmar hade Vänsterpartiet strukit femton av dem.

Vänsterpartiets partisekreterare Maria Forsberg meddelade att partiet "uppmärksammats på" dessa kandidater. Det är en formulering värd att stanna vid. Man uppmärksammades på dem av en tidning. Inte av sin egen valberedning. Inte av sina egna rutiner. Av en tidning som gjorde det arbete partiet borde ha gjort självt.

Vad lagen faktiskt säger

Terroristbrottslagen, som trädde i kraft 2022, är tydlig i sin konstruktion. Den kriminaliserar inte bara terroristhandlingar utan också samröre med terroristorganisation, definierat som gärningar ägnade att "främja, stärka eller understödja" en sådan organisation. Att dela ett inlägg på sociala medier som hyllar en terrorattack är moraliskt förkastligt. Huruvida det uppfyller lagens rekvisit för samröre är en juridisk fråga som kräver åklagarprövning, inte en granskningsrapports slutsats.

Det är en viktig distinktion. Arnfinn H.X. Dachßon påstår inte att dessa femton individer har begått brott. Han påstår att frågan förtjänar att ställas av de myndigheter som har befogenhet och skyldighet att ställa den. I stället har ingenting hänt. Ingen polisanmälan har gjorts, vare sig av partiet, av enskilda eller av myndigheter med kännedom om innehållet.

Asymmetrin

Det finns ett tankeexperiment som är obehagligt enkelt att genomföra. Föreställ dig att Expressen hade granskat Sverigedemokraternas kandidater och funnit att tjugofem av dem öppet hyllat en högerextremistisk terrororganisation, delat material som ifrågasätter Förintelsen och sympatiserat med grupper klassade av EU som terrorister. Föreställ dig sedan den mediala och juridiska reaktionen.

Det är inte ett hypotetiskt scenario. Det är ett måttstock. Och måttstocken mäter inte individers onda avsikter. Den mäter systemets förmåga att reagera lika på likartade fakta, oavsett var på det politiska spektrumet de uppträder.

Vänsterextremism existerar. Det är inte ett kontroversiellt påstående, det är ett faktapåstående med en lång empirisk historia bakom sig. Den skiljer sig från högerextremism i sina symboler, sin retorik och sin historieskrivning. Den delar med högerextremismen det mest väsentliga: beredskapen att legitimera politiskt våld mot civila i en ideologisk saks tjänst. Att den ena varianten regelbundet omnämns som "extremism" i svenska medier och politisk debatt, och att den andra regelbundet omnämns som "aktivism", är inte en neutral redaktionell bedömning. Det är ett politiskt ställningstagande förklätt till reportage.

Statsmaktens delikata avtal

Vänsterpartiets kandidatlistor är inte den enda platsen där dessa frågor borde ha ställts men inte ställts. I november 2021 undertecknade Socialdemokraternas partisekreterare ett avtal med den dåvarande politiske vilden Amineh Kakabaveh. Avtalet var priset för hennes röst i statsministeromröstningen, en röst som var avgörande för Magdalena Anderssons tillträde. Avtalets kärna var ett löfte om fördjupat samarbete med det kurdiska partiet PYD i Syrien och dess väpnade gren YPG.

Turkiet, som är NATO-medlem och vars godkännande Sverige vid den tidpunkten aktivt sökte för sin Natoansökan, betraktar YPG som identiskt med PKK. PKK är terroristklassat av EU, NATO, USA och Sverige. Det är nödvändigt att tillägga att PKK:s klassning är omdiskuterad, att YPG spelade en avgörande roll i kampen mot IS, och att Kakabavehs politiska engagemang grundar sig i en konkret erfarenhet av förföljelse och strid mot islamistisk terror. Det är inte samma sak som Hamas-sympati. Det är ett annat och mer komplext fall.

Men det är inte heller irrelevant att ett av Sveriges största partier formellt åtog sig att stödja en organisation vars vapensyskon är terrorklassat av den allians Sverige sökte inträde i, som villkor för att kunna regera. Det avtalet diskuterades flitigt i samband med Natoansökan. Det diskuterades betydligt mindre som en fråga om principen att statsmakten inte bör göra avtalsmässiga åtaganden gentemot organisationer med terroristkopplingar, oavsett hur sympatiska dessa organisationers mål kan vara.

Systemets egentliga fråga

Individerna i Vänsterpartiets kandidatlistor är inte det centrala problemet. De är symptom. Det centrala problemet är att ett system som granskar kandidater inte fångade upp dem. Att ett parti som beskriver sig som antirasistiskt hade kandidater som ifrågasätter Förintelsen på sina listor utan att reagera. Att systemet fungerade, först med fördröjning, bara för att en tidning tvingade det att fungera.

I ett rättssamhälle bör lika handlingar mötas av lika reaktioner. Det gäller moraliska reaktioner i den offentliga debatten. Det gäller politiska reaktioner i partiernas hantering. Och det gäller rättsliga reaktioner från de myndigheter som har ansvar för att bedöma om lagen har överträtts.

Hittills har ingen av dessa reaktioner inträffat på det rättsliga planet. Det kan bero på att juristerna som granskat materialet bedömt att rekvisiten inte är uppfyllda. Det kan bero på att ingen juridisk granskning gjorts. Det går inte att avgöra utifrån tillgänglig information, för ingen har kommunicerat varför.

Det är i sig ett svar. Av det slag Arnfinn H.X. Dachßon efter ett yrkesliv lärt sig att ta på allvar.

Källor: Expressen, granskning av Vänsterpartiets kandidatlistor, 4 juni 2026  •  SVT Nyheter, löpande rapportering om strukna kandidater, 4-6 juni 2026  •  Terroristbrottslag (2022:666), Sveriges riksdag  •  Bulletin, om Kakabaveh-avtalet och PYD/PKK-kopplingen, maj 2022  •  Tidningen Näringslivet, om Natoansökan och Kakabaveh-avtalet, mars 2023  •  Säkerhetspolisen, Helårsbedömning 2024, om PKK:s finansieringsverksamhet i Sverige