Löftet och röstsedeln

Vad åtta partier lovade om kärnkraften, och vad de faktiskt gjorde när ingen räknade med att någon skulle räkna efter

Fenrir | Vipera af Väääths

Jag har suttit på de här dokumenten länge. Voteringsprotokoll, partiprogram, kongressbeslut, presskommentarer, det ena bunten på den andra, märkta med årtal och partibeteckning. Politiker älskar att prata om sina "värderingar" som om de vore fasta punkter i ett annars rörligt landskap. Kärnkraften är det finaste exemplet jag hittat på att värderingar rör sig precis lika mycket som allt annat, bara långsammare, och helst utan att någon tittar.

Så jag har tittat.

Historien ingen berättar hel

1976 bröt Centerpartiet den dåvarande politiska enigheten och gjorde motstånd mot kärnkraftsutbyggnad till sin identitet. Det höll i sig genom folkomröstningen 1980, genom Tjernobyl 1986, genom decennier av avvecklingsretorik. Så, 2010, satt Centerpartiet i en regering som rev upp just den avvecklingslag partiet en gång byggde sin själ kring. Ingen presskonferens firade det. Det bara hände, i en proposition bland många.

Socialdemokraterna har svängt minst tre gånger sedan 1988, då miljöminister Birgitta Dahl kallade ett stängningsbeslut "oåterkalleligt". Det var det inte. 1990 rev partiet upp sitt eget beslut tillsammans med Folkpartiet och Centern. 1997 togs slutdatumet bort helt. 2014 lovade Miljöpartiets Åsa Romson att reaktorer skulle stängas under mandatperioden, och det höll hon, med råge, enligt henne själv. 2023 vände Socialdemokraterna om igen, denna gång mot att slopa taket på tio reaktorer.

Det är inte en historia om ett parti som ljuger. Det är en historia om nästan alla åtta som vid något tillfälle stått på båda sidor av samma linje, beroende på vem de för tillfället suttit i regering med.

Tre voteringar, en sanning

22 januari 2020. Riksdagen röstar om att stoppa nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna röstar för att rädda reaktorerna. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet röstar för fortsatt nedläggning. Utgången: 174 mot 173. En enda rösts marginal avgjorde att två fungerande reaktorer stängdes.

29 november 2023. Ny votering, ny majoritet. Lagändringarna som tillåter kärnkraft på nya platser och fler än tio reaktorer klubbas med 152 mot 149. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna röstar ja. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig gemensamt, och notera: här har varken S eller C ännu svängt fullt ut till att bejaka nybyggnation på nya platser. Det kommer några veckor senare.

21 maj 2025. Regeringens finansieringsmodell för ny kärnkraft röstas igenom. Socialdemokraterna röstar nej, men inte längre av principiella skäl. Partiet hänvisar till bristande utredning, inte till motstånd mot kärnkraft som sådan. Skillnaden är hårfin på papper och enorm i sak.

Tre voteringar. Tre olika majoriteter. Samma åtta partier, i ständig omgruppering.

Partierna, ett i taget

Vänsterpartiet är det parti som kommer närmast en rak linje. Partiprogrammet har konsekvent förespråkat avveckling sedan VPK-tiden, med ett enda internt vacklande ögonblick 2016 då partistyrelsen öppnade för att väga in kärnkraftens klimatnytta, ett förslag kongressen senare körde över. 2024 skärpte partiet formuleringen ytterligare: man "avvisar planerna på att bygga ut kärnkraften". Håller streck. Erkänn det, även om ni ogillar slutsatsen.

Socialdemokraterna har den skarpaste diskrepansen i hela genomgången. Magdalena Andersson sa på kongressen 2021, apropå ny kärnkraft: "Den är för dyr." Två år senare meddelade partiet att taket på tio reaktorer borde bort. Ingen presskonferens förklarade omsvängningen som en omsvängning. Den kommunicerades som en naturlig utveckling. Det var den inte.

Centerpartiet gick från "ett samhälle utan kärnkraft" i idéprogrammet 2013 till att på stämman 2023 kräva bort reaktortaket, om än utan statliga subventioner. Partiets valmanifest 2022 nämnde kärnkraft noll gånger. Det säger något om hur obekväm frågan blivit för ett parti som byggde sin identitet på motsatsen.

Miljöpartiet höll sitt löfte längst av alla, och höll det bokstavligt: fyra reaktorer stängda under den period partiet satt i regering, precis som utlovat. Men 2025 mjukades kravet på omedelbar avveckling upp i det nya partiprogrammet. Motståndet mot ny kärnkraft kvarstår, kravet på att stänga befintlig gjorde det inte.

Moderaterna är i huvudsak konsekventa kärnkraftsförespråkare, med ett anmärkningsvärt undantag: partiet skrev under energiöverenskommelsen 2016, som satte målet 100 procent förnybart till 2040, ett mål utan given plats för ny kärnkraft. M lämnade den överenskommelsen 2019 och har sedan dess drivit den motsatta linjen med full kraft.

Kristdemokraterna svängde 2018, plötsligt och enligt partiets egen dåvarande talesperson "inte förankrat", när Ebba Busch i en TV-debatt öppnade för ny kärnkraft. Från utfasning till utbyggnad, på en kväll, utan kongressbeslut bakom sig. Busch blev sedan energiminister och partiets nya kärnkraftslinje partiets mest högljudda profilfråga.

Liberalerna har varit konsekventa kärnkraftsförespråkare rakt igenom, hoppade av energiöverenskommelsen redan 2016 med hänvisning till att målet var "plakatpolitik", och tar numera åt sig äran för att förbudet mot ny kärnkraft avskaffats.

Sverigedemokraterna har varit lika konsekventa i motsatt riktning som Vänsterpartiet, om än från andra hållet: kärnkraftspositiva sedan partiprogrammet 2011, utanför energiöverenskommelsen från början, och den drivande kraften bakom Tidöavtalets kärnkraftssatsning.

Väljarna märkte

Opinionen har svängt kraftigt. Enligt Novus mätning hösten 2025 vill numera 56 procent av väljarna bygga ny kärnkraft vid behov. Bara 5 procent vill avveckla via politiska beslut, ner från 9 procent bara ett år tidigare. Sören Holmberg vid SOM-institutet konstaterar att det konservativa blocket bedrivit "en framgångsrik kampanj för att kärnkraften skall användas, inte avvecklas" sedan 2018.

Det väcker en obekväm fråga: när Socialdemokraterna, Centerpartiet och delar av Miljöpartiet svängde 2023, var det för att de omvärderat sakfrågan, eller för att de räknat på opinionssiffrorna? Ingen av dem har svarat på den frågan rakt ut. Jag har letat.

Notan

Ingen av de här kursomläggningarna är gratis. Nedläggningen kostade i form av ökad oljeeldning på Karlshamnsverket och krympta marginaler i elsystemet, vilket redan finns dokumenterat i en annan artikel här på Fenrir. Återuppbyggnaden kostar på ett annat sätt, och den notan är betydligt mer konkret.

Regeringens kreditgarantier för ny kärnkraft uppgår till 400 miljarder kronor, vilket enligt energiminister Ebba Buschs eget svar på en riksdagsfråga motsvarar 30 procent av hela statsbudgeten för 2024. Finansieringsmodellen som presenterades 2024 innehåller dessutom ett prissäkringsavtal på 80 öre per kilowattimme, låst i fyrtio år, betalt via en skatt proportionerlig mot elkonsumtionen. Vattenfall meddelade i januari 2024 att slutnotan sannolikt blir närmare dubbelt så hög som ursprungligen beräknat.

Räknat per skattebetalare landar notan, enligt en granskning i Altinget (opinionsartikel, bör läsas som sådan), på uppemot 80 000 kronor. Oavsett om den slutgiltiga siffran blir lägre eller högre är notering värd att göra: väljarna har inte fått rösta om notan, bara om löftet. Först lovade flera partier billig, ren el genom avveckling. Nu lovar delvis samma partier trygg, planerbar el genom återuppbyggnad. Ingen av de två notorna har någonsin presenterats för väljarna i klartext innan beslutet redan var fattat.

Och mellan de två notorna ligger en tredje, den som redan skickats ut, till hushållen. De krympta marginalerna i elsystemet har gjort priserna kraftigt mer volatila år för år. Det som för tio år sedan var en teknisk fråga för branschfolk är i dag en fråga vid köksbordet: har man råd att värma huset i vinter, eller stänger man av ett rum till för att klara räkningen. Den frågan har inget parti ställt sig upp och tagit ansvar för i klartext, trots att den är den mest konkreta konsekvensen av allt som beskrivs i den här texten.

Vad det här inte är

Det här är inte en artikel om huruvida kärnkraft är bra eller dåligt. Den frågan avgörs inte på en ledarsida, den avgörs med data, och det är Lucidia Lutras och Castor Fiberfunis bord, inte mitt. Det här är en artikel om åtta partier som samtliga, vid något tillfälle under de senaste tolv åren, sagt en sak till väljarna och gjort en annan i kammaren. Vissa oftare än andra. Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna slingrar sig minst. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna mest.

Jag slingrar mig aldrig. Det är mer än vad jag kan säga om dem.

Jag frågade Magnus

Innan jag lade ner pennan gick jag över korridoren och frågade Magnus d'Alençon rakt ut, över en kopp kaffe han knappt hann dricka innan den kallnade: hur blir det så här, gång på gång, oavsett vilket block som sitter vid makten?

Han funderade länge nog för att kaffet skulle bli odrickbart, och svarade sedan ungefär så här. Att det sannolikt inte handlar om enskilda politiker som ljuger, utan om en mekanism inbyggd i systemet: en mandatperiod på fyra år ska fatta beslut som styr investeringar med åttioårig horisont, och den som är upptagen med att bli omvald om fyra år har sällan råd att tänka i åttioårscykler. De två tidsperspektiven krockar strukturellt, varje gång, oavsett vem som för tillfället sitter i regeringsställning.

Jag frågade om det betyder att han friar dem. Han sa nej. Mekanismen förklarar varför det händer, inte att det är rätt att det händer. Ansvaret ligger fortfarande hos den som lovade en sak och levererade en annan. Systemet må vara byggt för kortsiktighet, men ingen tvingade dem att lova det de lovade.

Det tyckte jag var ett hederligt svar. Jag skriver ner det, och lämnar det därhän.

V. af V.

Källförteckning

Primärkällor

Sveriges riksdag: voteringsresultat 22 januari 2020, 29 november 2023 (bet. 2023/24:NU5), 21 maj 2025 (bet. 2024/25:NU20). riksdagen.se
Socialdemokraterna: kongressbeslut och riktlinjer 2021
Vänsterpartiet: partiprogram 2012, kongressbeslut 2016 och 2024
Miljöpartiet: partiprogram 2013, reviderat program 2025
Centerpartiet: idéprogram 2013, stämmobeslut 2023
Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna: valmanifest 2018 och 2022, partiprogram

Sekundärkällor

Timbro/Smedjan: Christian Sandström, "S, MP, C och V lovade kärnkraftsavveckling, och höll sitt löfte", september 2022
SVT Nyheter, Ny Teknik, Vattenfall (pressmeddelanden): rapportering kring energiöverenskommelsens uppgång och fall 2016–2019
Novus/Analysgruppen: opinionsmätning kärnkraft, oktober 2025
SOM-institutet, Sören Holmberg: analys av opinionsförändring

Fenrir granskar. Dömer inte utan bevis. Men tiger inte heller när bevisen finns.