När politiken ger vädret skulden för konsekvenser av eget handlande

DN varnar för de högsta elpriserna sedan 2022 och pekar på vattenmagasin, gaspriser och revisioner. Det är tekniskt korrekt, men det döljer att systemet gjorts sårbart av tidigare beslut.

DN skrev den 19 augusti att elpriserna i vinter riskerar att bli de högsta sedan 2022. Terminsmarknaden visar just nu omkring 1,20 kronor per kilowattimme i SE4 och runt en krona i SE3. Förklaringarna som upprepas är låga vattenmagasin, höga gaspriser och att flera kärnkraftsreaktorer fortfarande är, eller snart går in i, revision.

Det är tekniskt riktigt. Men det är också en bekväm förenkling.

Det som faktiskt står i kalendern

Ringhals 4 går enligt Vattenfalls plan in i revision den 2 september och beräknas vara tillbaka den 15 oktober. Forsmark 1 stängs den 6 september och ska enligt samma plan vara åter i drift den 17 november. Det är mer än två månader där två av de största planerbara produktionsenheterna i södra och mellersta Sverige saknas samtidigt som vattenmagasinen redan ligger under det normala och gaspriserna är höga.

När den planerbara produktionen är låg blir systemet extremt känsligt för just de faktorer som nu nämns. Det är inte en tillfällighet. Det är en direkt följd av hur elsystemet har byggts om.

Den del som sällan sägs högt

Sverige har under mer än ett decennium systematiskt minskat den planerbara produktionen i södra delen av landet. När reaktorer stängdes utan att motsvarande firm kapacitet ersattes i samma takt, ökade beroendet av väder och import. Karlshamnsverket och liknande anläggningar blev då dyra nödresurser i stället för stabil basproduktion. Prisskillnaderna mellan norr och syd växte. Effektbristen i SE3 och SE4 blev strukturell.

Elpriset sätts av den sist producerade kilowattimmen. När vindkraften producerar lite och vattenkraften håller igen blir det gaseldad kraft, ofta importerad, som sätter marginalpriset. Ju mindre planerbar produktion som finns kvar i södra Sverige, desto oftare och desto kraftigare slår det igenom. Det är därför terminspriserna redan nu ligger högt inför vintern. Det är matematik, inte meteorologi.

Att ge vädret skulden är politiskt bekvämt. Det flyttar fokus från de beslut som faktiskt fattats under många år: stängningar utan fullgod ersättning, långsamma tillståndsprocesser och en energipolitik som under lång tid prioriterade andra mål framför leveranssäkerhet i södra Sverige.

Lucidias bidrag, en pragmatisk brygga

I stället för att bara konstatera problemet finns det åtgärder som kan dämpa pristopparna relativt snabbt och till rimlig kostnad.

Det politiska ansvaret

Vintern 2026 blir ännu ett test. Om priserna blir höga kommer många återigen att peka på regn och vind. Det är möjligt att göra. Men det är inte ärligt.

Det är konsekvenserna av eget handlande som syns i terminspriserna. Vädret är bara den utlösande faktorn.

Källförteckning