En helig plikt eller valrörelsens svagaste länk?

Ett parti med mandat i kommunfullmäktige kallar till extra möte med valnämnden. Anledningen, enligt partiet självt: omfattande fusk och fiffel med valsedlar. Det är en allvarlig anklagelse. Den bör varken avfärdas eller okritiskt upprepas, för det finns gott om oberoende dokumentation av att just den här typen av problem inte är nytt i Sverige, och att myndigheterna själva varnat för att det kan hända igen.

Jag slingrar mig aldrig. Så jag ska inte slingra mig nu heller: om det som ett parti i Järfälla just påstått är sant, är det inte slarv. Det är valpåverkan, i en av landets mest grundläggande demokratiska processer, mitt under pågående förtidsröstning.

Kungörelsen

Medborgerlig Samling i Järfälla har kallat till ett extra möte med kommunens valnämnd. Anledningen som partiet själva anger: omfattande fusk och fiffel med valsedlar under den pågående förtidsröstningen. Partiet, som suttit i Järfällas kommunfullmäktige sedan valet 2022, uppger bland annat att namnvalsedlar saknats i flera lokaler, att valförrättare hanterat valsedelsställen på sätt som avviker från kommunens egna instruktioner, och att man begär att olämpliga valförrättare entledigas.

Att kallelsen skickats är i sig ett faktum. Det finns dokumenterat, offentligt, från partiet självt. Vad som faktiskt inträffat i de aktuella lokalerna, och varför, är däremot ännu inte oberoende utrett. Det är den skillnaden den här artikeln håller fast vid.

Sagt rakt ut: om partiets beskrivning stämmer, är det inte administrativt slarv. Det är att medvetet eller genom grov försumlighet hindra väljare från att rösta på det parti de avsett, mitt under en pågående valrörelse. Få saker väger tyngre i en demokrati.

Det här är inte första gången

Den som avfärdar anklagelsen som ett enskilt partis överdrift bör känna till att Sverige redan har ett dokumenterat precedensfall, prövat och erkänt.

Under valdagen 2022 saknades Örebropartiets valsedlar i flera vallokaler i Kumla kommun. Örebropartiet kallade det sabotage. Kommunen själv medgav i efterhand att man helt enkelt glömt lägga ut valsedlarna. Sveriges Radio rapporterade att Kumla kommuns valnämnd inför 2026 vidtagit särskilda åtgärder för att förebygga att samma sak händer igen, ett medgivande i sig av att systemet 2022 brast.

Samma mönster syns i ett färskt beslut från Valprövningsnämnden, myndigheten som prövar överklaganden av val till riksdag, region- och kommunfullmäktige. I fallet med det lokala partiet Folkviljan Orust avslogs en begäran om att få partivalsedlar utlagda, efter att ett mejl med en enda felstavad bokstav i mottagaradressen gjorde att begäran inte ansågs ha kommit in i tid. Nämnden avslog överklagandet trots att partiet själva följde upp saken inom en timme. Det är inte ett bevis på fusk. Men det är ett konkret exempel på hur ett formellt system, applicerat strikt, kan stänga ute ett parti från att synas för väljarna på fullt legala men extremt tekniska grunder.

Myndigheterna själva har varnat

Det mest slående är att den här typen av problem inte är en anklagelse som bara kommer från drabbade partier. Valmyndigheten skrev inför 2026 själva, svart på vitt, att många av de problem och incidenter som förekom i valet 2022 var kopplade till just valsedlar, och att om inga åtgärder vidtogs innan valen 2026 fanns risk att problemen skulle upprepas eller eskalera.

Internationella valobservatörer från OSSE har vid tidigare tillfällen riktat samma kritik mot Sverige: att landets valsedelssystem, med sina tusentals separata namnvalsedlar utspridda över alla partier, är ovanligt komplicerat och svårhanterat jämfört med andra länder i Europa.

Regeringen tillsatte redan i februari 2024 en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda om Sverige bör gå över till ett system med gemensam eller neutral valsedel, där väljaren själv kryssar för sitt parti på en och samma sedel istället för att plocka rätt bland separata partisedlar. Så sent som den 6 augusti i år, tre veckor innan förtidsröstningen öppnade, beslutade regeringen att förlänga och utvidga kommitténs uppdrag med ytterligare ett år.

Medborgerlig Samling har själva drivit frågan under lång tid och lämnade i år ett formellt remissvar på kommitténs delbetänkande, där partiet efterlyser en grundligare utredning av just förslaget om gemensam valsedel.

Det här är heller inte första gången, del två: valhemligheten

Problemet är äldre än så. Redan efter valet 2014 riktade internationella valobservatörer från fyra länder kritik mot att svenska väljare måste plocka sin valsedel helt öppet i vallokalen, vilket ger personer i omgivningen full insyn i vilket parti man tänker rösta på. Regeringen gav därefter en utredare i uppdrag att stärka skyddet till valet 2018.

Skyddet hann dock inte på plats i tid. Vid valet 2018 prövade Valprövningsnämnden ett stort antal överklaganden som rörde just valsedlar och valhemlighet, från flera olika kommuner. I Södertälje anfördes att Sverigedemokraternas valsedlar saknades i en vallokal, och att detta enligt klaganden hänt på flera platser i landet samma dag. I Lund gjordes gällande att Alternativ för Sveriges valsedlar saknades i valsedelsställen, och att de, när saken påtalades, hittades gömda bakom andra partiers sedlar.

Nämnden avslog överklagandena, men den avfärdade dem sällan helt. I flera beslut konstaterade nämnden uttryckligen att avvikelser från föreskriven ordning sannolikt förekommit, men att de klagande inte kunnat visa att avvikelsen faktiskt påverkat valutgången. Det är en juridiskt rimlig måttstock för att ogiltigförklara ett val. Men den säger ingenting om hur det kändes för den enskilda väljare vars parti saknades i stället, eller för den valarbetare som fick höra att felet, trots att det troligen inträffat, inte spelade någon roll.

Som ett direkt svar på kritiken lämnade regeringen i augusti 2018 en proposition om stärkt skydd för valhemligheten, som bland annat krävde att platsen där valsedlar läggs ut ska vara avskärmad från insyn. Skärpningen trädde i kraft den 1 januari 2019, efter att skadan redan var skedd i det val den var tänkt att skydda.

Den osäkra valsedelns svaga länk

Här finns ett problem som sällan diskuteras rakt ut. Länsstyrelsens slutliga rösträkning skiljer sig regelmässigt från valnattens preliminära resultat, av ett fullt legitimt skäl: länsstyrelsen gör, enligt egen förklaring till Valprövningsnämnden, en förnyad bedömning av de valsedlar som räknats i vallokalerna, både de som godkänts och de som underkänts. Det är själva syftet med kontrollräkningen, och i vissa fall vinner ett parti fler röster vid den slutliga räkningen än vid den preliminära. Systemet är, med andra ord, byggt för att kunna ändra sig.

Det säger något viktigt om den blanka valsedeln, den som en väljare kan ta och själv skriva ett partinamn på om det egna partiets sedel saknas i lokalen. Rätten finns, och den är juridiskt obestridlig. Men att skriva ett partinamn för hand innebär också att rösten, i sista led, är beroende av hur en enskild tjänsteperson väljer att tolka handstilen och avsikten. För den väljare som helst av allt vill vara säker på att rösten faktiskt räknas dit den var tänkt, blir steget till att i stället ta en redan tryckt sedel från ett etablerat parti litet men betydelsefullt. Ju fler som gör den avvägningen, desto svårare blir det för nya och mindre partier att synas i statistiken, oavsett hur många väljare som egentligen ville rösta på dem.

Ett kall, urholkat

Rollen som röstmottagare, det som i dagligt tal kallas valförrättare, borde rimligen vara en av de mest förtroendeingivande uppgifter en medborgare kan åta sig. Det är den som i praktiken avgör om varje väljares vilja når fram oförvanskad, i botten av en demokrati som i övrigt vilar på just den detaljen. Det borde vara ett kall man axlar med en nästan helig respekt för uppdraget.

Det som återkommer i ärende efter ärende hos Valprövningsnämnden, år efter år, är dock något annat: valsedlar som "glöms" ligga kvar i lådan, valförrättare som säger sig ha fått fel instruktioner, gömda buntar som hittas efter att en väljare eller ett partiombud påpekat saken, oordning som ingen i lokalen tycks vilja reda ut förrän det är för sent. Vare sig felet beror på medveten påverkan eller ren okunskap om regelverket spelar, ur väljarens perspektiv, mindre roll. Resultatet är detsamma: någons röst fick inte samma förutsättningar som någon annans.

Det är den urholkningen, mer än något enskilt parti eller enskild kommun, som gör varje ny anmälan värd att ta på allvar.

Systemet har redan en inbyggd tudelning

En detalj i regelverket förtjänar att lyftas fram särskilt, för den förklarar varför problemen med valsedlar sällan drabbar alla partier lika.

Enligt vallagen har varje kommuns valnämnd ett lagstadgat minimikrav att uppfylla: valnämnden ska se till att blanka valsedlar samt partivalsedlar för partier som antingen är representerade i riksdagen, fått minst en procent av rösterna i något av de två senaste riksdagsvalen, eller redan har mandat i den aktuella region- eller kommunfullmäktigeförsamlingen, alltid finns tillgängliga i varje vallokal och förtidsröstningslokal kommunen ansvarar för. Det är ett golv, inte ett tak.

Vad som händer därutöver är helt upp till varje enskild valnämnd att själv besluta om, år för år, kommun för kommun. Vissa väljer att gå längre och ta emot samtliga godkända partiers valsedlar, inklusive namnvalsedlar från nya utmanare, för att sedan fördela och köra ut allt centralt till varje lokal. Andra väljer att strikt hålla sig till minimikravet och lämnar allt ansvar för distribution av namnvalsedlar helt åt partierna själva.

Väljer en valnämnd att gå längre än lagen kräver finns det en tydlig regel att förhålla sig till: samtliga deltagande partier ska då behandlas lika. Men beslutet att göra det, eller att låta bli, fattas lokalt, och skiljer sig kraftigt åt över landet. Journalistisk granskning har redan uppmärksammat att valnämnders val i den här frågan kan gynna redan etablerade lokala partier, medan nya utmanare tvingas bygga upp en egen frivilligorganisation som ska hinna nå varje vallokal i kommunen, ofta under loppet av en enda morgon, innan röstmottagningen öppnar.

Det är, utöver den demokratiska aspekten, även en ren miljöfråga. När ett tiotal eller fler mindre partier var för sig måste köra egna bilar, ibland många mil, till varje enskild vallokal i en hel kommun, multipliceras både resurser och utsläpp mot vad en enda samordnad, central distribution hade krävt. En kommun som väljer att sköta all valsedelsdistribution centralt sparar alltså inte bara på demokratisk rättvisa, utan konkret på antal körda mil.

Konsekvensen av att inte göra det är att en enskild lucka i en vallokal blir svår att tolka i efterhand. Berodde den på illvilja hos någon i systemet, på att den lilla frivilligorganisationen helt enkelt inte hann fram i tid, eller på kommunens eget val att inte ta ansvar för mer än lagens minimum? Den skillnaden, hur mycket av leveransen som sköts centralt och hur mycket som lämnas åt varje enskilt parti, är i sig sällan känd för väljaren som bara ser en tom plats i valsedelsstället.

Var det står nu

Ingen oberoende myndighet har i skrivande stund bekräftat exakt vad som inträffat i Järfällas förtidsröstningslokaler den här veckan. Det gör inte anklagelsen mindre allvarlig, men det gör att den måste behandlas som vad den är: ett partis egen skildring, framförd formellt till den instans som faktiskt har befogenhet att utreda och åtgärda saken, kommunens valnämnd.

Det som går att slå fast oberoende av det enskilda fallet är att det svenska valsedelssystemet redan bevisligen brustit tidigare, att myndigheterna själva känt till riskerna inför 2026, och att en statlig kommitté just nu utreder om hela systemet bör byggas om från grunden. Mot den bakgrunden förtjänar varje ny anmälan om saknade valsedlar att tas på fullaste allvar, oavsett vilket parti som drabbas.

Fenrir granskar. Dömer inte utan bevis. Men tiger inte heller när bevisen finns.

Vipera af Väääths