Proryska budskap i ett decennium, en plats i konstitutionsutskottet

Frågan är inte bara vad hon delade. Frågan är hur säkerhetsvettingen kunde missa ett decennium av det, och placera henne där regeringens känsligaste handlingar begärs ut.

Expo är, enligt egen utsago, en partipolitiskt och religiöst obunden svensk stiftelse, grundad 1995, vars uppdrag är att öka människors förmåga att bemöta rasistiska idéer och minska rasistiska organisationers inflytande i samhället, genom granskning, opinionsbildning och forskning. Det hindrar inte att stiftelsen i praktiken visat en påfallande förmåga att hitta sina största avslöjanden på en sida av det politiska spektrumet, medan motsvarande granskning av andra sidan oftare lämnas åt andra aktörer. Det är trist att det skall behöva betonas, men detta är en observation Fenrir gör om den egna källan här av samma skäl som om vilken annan källa som helst.

Det gör inte det här avslöjandet mindre verkligt. Det är ett genuint scoop, och det är bevis på ett problem, ett problem som knappast är förbehållet Sverigedemokraterna, vilket artikeln också visar längre ner.

Denna gång gäller det Sverigedemokraterna. Expo har, i samarbete med Sveriges Television, avslöjat att en kvinnlig politisk sekreterare hos partiet i riksdagen under ett decennium delat material på Facebook, X och Telegram som ekar rysk statspropaganda. Hon är född i Ryssland, svensk medborgare sedan 2012, och har varit anställd i fem år.

Enligt granskningen inleddes spridningen redan vid Krimannekteringen 2014 och fortsatte efter den fullskaliga invasionen 2022. Hon har enligt Expo hyllat president Putin, kallat ryska soldater en säkerhetsgaranti efter 2014, och beskrivit svenska institutioner som redskap för vad hon kallat masshjärntvätt. Hon har rest till Ryssland som valobservatör tillsammans med SD-politikern Pavel Gamov, en resa arrangerad av den ryska duman-ledamoten Leonid Slutskij. Granskningen pekar också på kopplingar till Pravfond, en rysk statsnära stiftelse som Sveriges Television tidigare visat betalat juridiskt försvar åt dömda mördare och underrättelseagenter, och som samtidigt finansierade en förening som fick svenska statsbidrag.

Inte vilket utskott som helst

Det som skiljer det här fallet från en vanlig personalskandal är placeringen. Enligt granskningen tjänstgjorde hon som politisk sakkunnig åt SD i konstitutionsutskottet, det utskott i riksdagen som har rätt att begära ut regeringens känsligaste handlingar och som granskar hur regeringen sköter sitt ämbete. Säkerhets- och underrättelseexperten Jörgen Holmlund kallar det djupt olämpligt att hon haft tillgång till vad han beskriver som extremt känslig information som tas fram internt hos partierna om strategiska politiska positioner. Han efterlyser att partierna själva bygger upp säkerhetsstrukturer som i dag saknas.

Reaktionerna, och försvaret

Socialdemokraternas Teresa Carvalho kräver att statsministern utreder saken och kallar det i värsta fall ett allvarligt infiltrationsförsök av en främmande makt. Statsminister Ulf Kristersson säger att hon bör avskedas om uppgifterna bekräftas. SD:s partiledare Jimmie Åkesson säger att partiet inte kände till saken och att han inte ser någon panik i det inträffade.

Kvinnan är sambo med Gustav Gellerbrant, chef för SD:s samordningskansli i Regeringskansliet och en nyckelperson i Tidösamarbetet. Gellerbrant kallar rapporteringen en omänsklig påfrestning för sin familj, och menar att inläggen är tagna ur sitt sammanhang, ibland gamla, och ibland uppenbar ironi eller sarkasm. Han säger att hon senare varit kritisk mot regimen, att 2017 års Rysslandsresa inte var hennes eget beslut som nyanställd, och att han själv genomgått säkerhetsvetting och redovisat relationen öppet. Han tar nu omedelbar föräldraledighet och lämnar in sin säkerhetspass för resten av valrörelsen.

Proportionerna, och skeletten i alla garderober

En rimlig fråga är hur mycket en politisk sakkunnig, utan eget mandat och utan egen beslutsrätt, faktiskt kan uträtta på egen hand, jämfört med vad en sittande folkvald kan. Hennes inflytande är i praktiken det inflytande någon annan väljer att ge henne, det gör inte det Expo dokumenterat mindre allvarligt, men det hör till bilden. Måttstocken bör i så fall vara densamma även åt andra hållet. I augusti 2026 blev det känt att riksdagsledamoten Samuel Gonzalez Westling (V) skrivit under ett stödbrev till Ibrahim Abu Mokh, dömd för mord och tortyr av en israelisk soldat och kopplad till PFLP, en organisation Sverige klassar som terrororganisation. Vänsterpartiet erkände själva att partiets granskning brustit, statsminister Ulf Kristersson kritiserade då partiet i näst intill identiska ordalag som han nu riktar mot SD. Skillnaden i formellt mandat, en anställd sakkunnig mot en folkvald riksdagsledamot, är i sig något som borde vägas in när allvaret i respektive fall bedöms, i endera riktningen.

Fenrir har tidigare granskat rysk finansiering av svenska miljöorganisationer via samma sorts stiftelsestruktur. Mönstret upprepar sig också politiskt, skelett i garderoben är inte förbehållet ett enskilt parti eller läger, och en redaktion som bara letar där det redan gör ont förlorar rätten att kallas oberoende. Måttstocken ska vara densamma oavsett vilket läger pengarna, banden eller breven går till, och det gäller lika mycket här.

Fenrir granskar. Dömer inte utan bevis. Men tiger inte heller när bevisen finns.

Arnfinn H.X. Dachßon