Sveriges största popularitetstävling

Jimmie Åkesson vann personvalet. Men han var den ende partiledaren som fick tävla på alla banor.

Åkesson fick 372 556 personröster, Magdalena Andersson 49 183. Men Åkesson stod på den lokala valsedeln i alla 29 valkretsar, Andersson i en. Fenrir har räknat om personvalet som om alla partiledare hade tävlat på samma villkor. Då ser tävlingen helt annorlunda ut, och Socialdemokraterna visar sig vara lika burna av sin partiledare som Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna.

Personvalet är Sveriges största popularitetstävling. Varje väljare kan sätta ett kryss vid ett namn, och när rösterna är räknade finns en topplista. År 2026 vann Jimmie Åkesson med bred marginal:

Andelen i sista kolumnen kallar Fenrir personkultsindex, PKI: hur stor del av partiets väljare som aktivt markerade för partiledaren. Läst rakt av ser tabellen ut som en rangordning av ledarpartier och institutionspartier. SD och KD bärs av sina ledare. S och C gör det inte.

Den läsningen är fel, för tävlingen gick inte till på lika villkor.

Vem får du kryssa?

En personröst kräver att kandidatens namn står på den valsedel väljaren tar. Varje parti bestämmer själv på vilka valsedlar partiledaren står. Valmyndighetens förteckning över alla kandidaturer visar hur olika partierna har valt. En rikslista är en valsedel som gäller i hela landet men som sällan ligger framme i vallokalen, se nedan.

Magdalena Andersson gick alltså bara att kryssa i Stockholms län. Inte ens i Stockholms kommun fanns hon på Socialdemokraternas valsedel. Ulf Kristersson stod lokalt i tre valkretsar, och 82 procent av hans personröster kom från Stockholm. Åkesson var den ende som kunde kryssas överallt.

Samma väljare, andra siffror

Stockholms län är den enda valkrets där sju av de åtta partiledarna stod på den lokala valsedeln. Där tävlade de på samma bana.

Där Andersson inte fanns att kryssa, i Stockholms kommun, blev Anders Ygeman Socialdemokraternas största namn med 9 149 personröster. Det är samme Ygeman som 2017 förklarade för Aftonbladet varför statsministern inte fick veta om säkerhetshaveriet på Transportstyrelsen: "Det krävs att man är i speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information."

En lista för alla

Vad hade hänt om alla partiledare hade stått på varje valsedel? Fenrir har räknat fram ett beräknat personkultsindex, PKIb. Det tar ledarens personröster och delar dem med partiets röster bara i de valkretsar där ledaren faktiskt gick att kryssa på en lokal valsedel. Andelen räknas sedan upp till partiets samtliga väljare i hela landet.

Som kontroll har vi gjort en andra beräkning, där alla ledare får sin andel från Stockholms län, den enda bana de delade.

Med samma regler för alla hade Magdalena Andersson med stor sannolikhet legat i nivå med Jimmie Åkesson, kanske före. Socialdemokraterna har 1,9 miljoner väljare. Även med en lägre andel kryss blir det fler kryss i absoluta tal.

Beräkningen har en svaghet som ska sägas rakt ut. Andersson, Kristersson och Dadgostar räknas upp från Stockholm, som är deras hemmaplan, och kandidater får alltid fler kryss hemma. Åkesson är uppmätt i hela landet, och i kontrollberäkningen dessutom på bortaplan. Den första beräkningen gynnar alltså sannolikt stockholmarna, den andra missgynnar Åkesson. Sanningen ligger någonstans mellan dem. Men i ingen av beräkningarna vinner Åkesson med den marginal som den faktiska topplistan visar.

Fem partier som bärs av sin ledare

Det viktigaste i PKIb är inte vem som vinner tävlingen. Det är vad indexet säger om partierna.

Räknat på lika villkor faller riksdagspartierna i två grupper. I den första ligger SD, KD, V, S och M. Där markerade mellan en femtedel och en knapp tredjedel av väljarna aktivt för partiledaren. I den andra ligger L, MP och C, mellan 12 och 17 procent.

Socialdemokraterna, som på riksnivå ser ut som Sveriges mest institutionella parti, hör alltså hemma i samma grupp som Sverigedemokraterna. Skillnaden mellan Anderssons 21,5 procent och Åkessons 28,5 procent på samma bana i Stockholms län är verklig. Men den är en skillnad i grad, inte i art. Det gäller också Moderaterna, som med Kristersson på 20 procent ligger nästan på samma nivå som S.

Det har betydelse. Ett parti där var femte väljare röstar på ledaren som person är sårbart den dag ledaren går. Fem av riksdagens åtta partier befinner sig i det läget.

Strategin är budskapet

Det som skiljer partierna åt är alltså inte i första hand hur mycket väljarna tycker om ledaren. Det är hur partierna väljer att visa upp henne eller honom.

Sverigedemokraterna satte Åkesson överst på varje lokal valsedel i landet. Partiet gjorde honom till valets ansikte i Blekinge och i Norrbotten, i Malmö och i Västerbotten. Socialdemokraterna gjorde det motsatta. Partiet gick till val med en statsministerkandidat som nästan nio av tio av partiets egna väljare inte kunde kryssa.

Båda valen är legitima, och båda säger något. Ett parti som sätter ledaren på varje valsedel bygger sin kampanj på personen och får det att synas. Ett parti som låter lokala namn toppa listorna bygger den på organisationen och döljer därmed hur mycket av stödet som ändå hänger på ledaren.

Rikslistor i miljonupplaga

Fem av riksdagspartierna, M, C, KD, L och MP, lämnade dessutom in en rikslista, en valsedel som gäller i hela landet. Partierna beställde stora upplagor. KD lät trycka 1 880 000 exemplar av sin rikslista, Liberalerna 2 500 000.

Men att en valsedel är tryckt betyder inte att den ligger i vallokalen. Enligt Valmyndigheten ansvarar partierna själva för att beställa och leverera sina namnvalsedlar till vallokalerna. Röstmottagarna lägger ut det som levereras. Partivalsedlar, med bara partinamnet, distribueras däremot av valmyndigheterna till alla partier som fått mer än en procent i något av de två senaste riksdagsvalen.

Det finns en väg runt problemet. Enligt Valmyndigheten går det att personrösta genom att skriva kandidatens namn på en partivalsedel, eller partiets och kandidatens namn på en blank valsedel. Få väljare vet om det, eller litar på att det fungerar, och ingen skylt i vallokalen berättar det.

Och i praktiken är denna vägen mycket smalare än den ser ut. Att skriva "Socialdemokraterna, Magdalena Andersson" på en blank valsedel är enkelt. Att skriva ett längre och ovanligare namn rätt, utan att veta om en felstavning gör rösten ogiltig eller bara tar bort personrösten, är något annat. Många väljare avstår hellre än att chansa. Därför spelar det roll vilka valsedlar som faktiskt ligger i stället. Den tryckta namnvalsedeln är inte en bekvämlighet. Den är i praktiken förutsättningen för personvalet.

En valsedel för alla

Våra grannländer har löst det på andra sätt. I Danmark får väljaren en enda valsedel med samtliga partier och kandidater. I Finland skriver väljaren sin kandidats nummer på en gemensam valsedel, och alla kandidaters nummer finns anslagna i valbåset. Ingen behöver leta i ett ställ, ingen behöver undra om en lista har tagit slut och ingen kan se vilken valsedel grannen plockar.

Det svenska systemet med en valsedel per parti och lista bygger på att partierna har resurser att trycka och distribuera. Stora partier klarar det. Små partier och enskilda kandidater på rikslistor gör det inte alltid. En gemensam valsedel skulle ge alla partier och kandidater samma synlighet i varje vallokal, och den skulle göra valhemligheten starkare. Det är en reform som borde ha införts för åratal sedan och inte kontinuerligt fördröjts i en politiskt oseriös utredning.

Problemet är reellt, lösningen enkel, men det finns en potentiell risk för de sittande partierna att förenkla för andra att ta sig in. Även om det är det enda riktiga att göra ur demokratisk och etisk synvinkel.

Vad index faktiskt mäter

Personkultsindexet mäter tre saker på en gång: partiets val av var ledaren ska synas, vilka valsedlar som faktiskt låg framme och väljarens vilja att markera för en person. Bara det sista är personkult. PKIb är ett försök att skala bort de två första.

Resultatet är ett annat Sverige än topplistan visar. Åkesson vann tävlingen, men han var ensam om att få springa på alla banor. Med samma regler för alla är avståndet mellan Sveriges största partier mindre, och frågan om vilka partier som står och faller med sin ledare får ett obekvämare svar än de flesta partier skulle vilja.

I nästa del undersöker Fenrir vad som finns under partiledarna: vice partiledare, partisekreterare och gruppledare, och vilka namn som drar röster när ledaren inte gör det.

Eleonora Skuggsvans