Vem står på tur?

Personvalet visar inte bara hur starka partiledarna är. Det visar också hur tomt det är bakom några av dem.

Jimmie Åkessons vice partiordförande stod på samma valsedlar som han själv, i alla 29 valkretsar. Han fick 1 387 personröster. Åkesson fick 372 556. Fenrir har gått igenom personrösterna för partiernas ledningar och undersökt vilka namn som drar väljare när partiledaren inte gör det.

I första delen visade Fenrir att personvalet 2026 inte var en tävling på lika villkor. Partierna bestämde själva på vilka valsedlar partiledaren skulle stå, och när ledarna jämförs på samma bana bärs fem av riksdagens åtta partier av sin ledare: SD, KD, V, S och M.

Nästa fråga följer av sig själv. Om ett parti hänger på en person, vem finns där den dag personen går?

Personrösterna ger ett grovt men ärligt svar. Ett kryss är en aktiv handling. Den som kryssar ett namn säger att just den personen är skälet att rösta. Den som samlar många kryss har ett eget mandat hos väljarna, oberoende av partiets lista.

Ledningarna i siffror

Fenrir har hämtat uppgifter om partiernas ledningar från partiernas egna webbplatser och pressmeddelanden: vice partiledare, partisekreterare och gruppledare i riksdagen. Personrösterna kommer från Valmyndighetens slutliga sammanräkning.

Flera av partiernas ledande företrädare stod inte på någon valsedel alls. Det gäller bland andra Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin, Moderaternas andre vice partiordförande Anna Tenje, Centerpartiets partisekreterare Hannes Hervieu och Liberalernas vice ordförande Fredrik Malm. Miljöpartiets partisekreterare Katrin Wissing stod överst i Jämtland men fick färre än 390 personröster.

Samma valsedel, olika namn

Som i första delen går det inte att jämföra personröster rakt av. Den som står i en liten valkrets kan aldrig få lika många kryss som den som står i Stockholm. Det ärligaste måttet är att jämföra namn som stod på samma valsedel och se hur långt det är mellan ledaren och tvåan.

I Stockholms kommun och Stockholms län stod de flesta partiledare på samma lista som partiets andra tunga namn.

Mönstret är tydligt. I KD, SD och S finns det på samma valsedel ingen som ens kommer i närheten av partiledaren. I C är det nästan dött lopp.

Sverigedemokraterna: en sol utan planeter

SD är det enda partiet där hela ledningen stod på samma valsedlar som partiledaren i alla 29 valkretsar. Henrik Vinge, Linda Lindberg och Mattias Bäckström Johansson fanns alltså att kryssa för varje sverigedemokratisk väljare i landet. Tillsammans fick de 2 802 personröster. Det är mindre än en procent av Åkessons.

Partiets näst största namn är inte någon i ledningen utan Richard Jomshof, med 9 906 personröster. Inte heller han kommer upp i tre procent av partiledaren.

Sverigedemokraterna har aldrig bytt partiledare i ett läge där partiet är stort. Personrösterna visar varför det är en verklig risk. Väljarna har inte bara valt Åkesson. De har inte valt någon annan.

Kristdemokraterna: samma bild, mindre skala

KD visar samma mönster. Ebba Busch stod på 27 valsedlar. Jakob Forssmed stod på listor i 14 valkretsar och fick 1 337 personröster. Partisekreteraren Liza-Maria Norlin fick 416. Partiets starkaste namn efter Busch är Yusuf Aydin med 2 264. Busch har alltså nästan femtio gånger fler kryss än partiets tvåa.

Moderaterna och Socialdemokraterna: regionala fästen

Hos M och S ser det annorlunda ut, men inte på det sätt man kanske tror. Båda partierna har andra namn med verkligt stöd, men stödet är regionalt.

Elisabeth Svantesson stod bara i Örebro län och fick där 4 503 personröster, 12,6 procent av Moderaternas väljare i länet. Det är en stark siffra för en enda valkrets. Gruppledaren Mattias Karlsson fick 6,3 procent i Norrbotten. I Stockholms kommun samlade Gunnar Strömmer 5 812 kryss.

Hos Socialdemokraterna fick gruppledaren Lena Hallengren 11,1 procent av partiets väljare i Kalmar län. I Stockholms kommun, där Magdalena Andersson inte stod på valsedeln, blev Anders Ygeman partiets största namn med 9 149 kryss.

Det betyder att M och S har namn som väljarna känner igen och kryssar, men inget av dem har prövats utanför sin egen valkrets. Partiernas valsedelsstrategi gör att ingen vet hur Svantesson eller Hallengren hade stått sig i hela landet.

Vänsterpartiet: kraften sitter utanför ledningen

Vänsterpartiets partisekreterare Maria Forsberg fick 1 012 personröster i Södermanland. Gruppledaren Samuel Gonzalez Westling fick 722 i Gävleborg. Båda stod överst på sina listor.

Partiets näst största namn är i stället Ilyas Hassan, som stod på plats 8 på Stockholmslistan och fick 8 271 personröster. Det är fler än partisekreteraren och gruppledaren tillsammans, och i Stockholms kommun kom han upp i nästan en tredjedel av Dadgostars kryss.

Det är en ovanlig bild. I de flesta partier följer de starkaste personrösterna den formella makten. I Vänsterpartiet gör de det inte.

Miljöpartiet och Centerpartiet: två ben att stå på

Miljöpartiet har två språkrör, och det syns. Amanda Lind fick 13 808 personröster, Daniel Helldén 4 947. I Stockholms kommun, där Lind inte stod på den lokala valsedeln, var Helldén partiets största namn med 4 297.

Centerpartiets bild är den mest överraskande. Elisabeth Thand Ringqvist stod bara på den lokala valsedeln i Stockholms kommun och fick där 7 800 personröster. På samma valsedel, på plats fyra, stod Birgitta Ohlsson, tidigare EU-minister för Folkpartiet. Hon fick 6 460. Partiledaren och en tidigare folkpartistisk minister ligger alltså nästan jämsides på samma lista.

Liberalerna: en minister i skuggan

Hos Liberalerna är avståndet mindre än hos de flesta. Romina Pourmokhtari fick 2 494 personröster i Stockholms kommun, ungefär 40 procent av Simona Mohamssons 6 205 på samma valsedel. Pourmokhtari sitter i partiledningen men har ingen av de formella ledarposterna.

Vad det betyder

Personrösterna mäter inte kompetens och inte lojalitet inom partiet. De mäter om väljarna har ett eget förhållande till en person. Mätt så är skillnaden mellan partierna stor.

SD och KD har en ledare och ingen tvåa. S och M har regionala namn som aldrig har testats nationellt. V har sitt näst starkaste namn utanför den formella ledningen. MP, C och L har namn nära toppen som väljarna redan har valt.

Det säger inget om vem som blir nästa partiledare. Men det säger något om hur stort hålet blir den dag frågan måste besvaras.

Eleonora Skuggsvans